Josefin

Vemod. Ett vackert ord, och faktiskt en ganska trivsam känsla. Vemodigt lycklig, det är jag nog. Och alldeles för mycket tänkare för mitt eget bästa. Och jag längtar efter hösten, den riktiga. Med brinnande löv, stormande vindar och promenader. Den där kalla, friska luften som man faktiskt kan andas in ordentligt. Dra ner långt i lungorna och fyllas av nya krafter. Jag längtar efter promenader i regn. Och jag längtar efter mycket. Det är förändringar på G. Och jag gör ingenting för att skynda på eller förhindra. Jag bara låter det ske, och det känns bra :)

Bilen är nästan färdig nu. Bara en ny bult till hjulet sen så. På torsdag blir det tjejdag på Väla med syster, Cajsa o Marie. Ska bli skoj. :) Om du läser Jenny, så är jag glad att du skrev till mig. :D

Och vissa människor gör mig lite gladare än andra :)


Ingen mer piercing. Den kändes inte som Jag längre. Det senaste halvåret har jag förändrats massvis, har jag upptäckt. Det har gått fort och jag har inte riktigt insett det förrän nu. Och helt plötsligt kändes det inte alls rätt med en ring i läppen. Den var mest i vägen och jag irriterade mig på den alltid. Så nu är den borta. Och det känns bra :)