Josefin

Snokar omkring på nätet lite. Hittar gamla vänner från högstadiet, gamla vänner som tog studenten i våras och nu sprids över världen. Faktiskt. Emilia har ju iof inte tagit studenten ännu, men hon har precis kommit hem från ett år i Argentina. Vickan är i Oxford, tror jag det var. Filippa i Paris med Sofie. Hälften vet jag inte ens vad dom sysslar med numera. Och mina planer går ut på att lyckas ta studenten och plugga ett år i Motala. Men fan. Jag vill också iväg. Jag vill också plugga massa språk. Jag älskar språk. Och jag älskar Paris. Den staden är underbar. Kan dock inte mer än två meningar på franska. Usch. Man ska inte fundera en massa.
Jag har iaf hittat något jag kan tänka mig att sysselsätta mig med tills jag vet vad jag vill göra med mitt liv. Och det funkar för tillfället, det får man väl vara nöjd med. Har ju trots allt ändå 2 år kvar på gymnasiet. Igen. Men är människan egentligen någonsin fullständigt nöjd med sin tillvaro?